Positivt tänk, och ett mycket lyckligt slut. Mina mirakelbebisar :-)

S*Wermdö´s Joyful Beautiful Black 3 veckor och 2 dagar.

S*Wermdö´s Joyful Fuerte Fighter 3veckor och 2 dagar.

Ja vad ska jag nu börja, det har hänt så mycket.

Tror ändå jag måste berätta (de flesta uppfödare vet vad jag pratar om)

Man har sådana stora förhoppningar, min Queenie hade inte av olika anledningar haft bebisar sen hon kom från Canada.

Och nu var hon äntligen dräktig, mådde som en prinsessa hela dräktigheten.

Och så gick det så tokigt.

Queenie började få sina bebisar den 18/12 23.05, under natten kom ytterligar 5 stycken.

4 honor och två hanar, mycket pigga små krabater.

På fredagen var hon sig inte riktigt lik, men jag bestämde tillsammans med veterinär att vänta till lördagen och se hur hon mådde då.

Natten mellan fredag och lördag kom en sjunde bebis, den var död.

Och Queenie mådde inte bra.

Jag tog henne och bebisarna till Bagarmossens djursjukhus.

De lade in henne, men hennes bebisar hade de inte resurser att ta hand om.

Queenie kastrerades på söndag runt 13.00, de försökte med penicillin men hon blev inte bättre.

Vi fick hämta hem henne dagen före julafton :-) Ni skulle se hur glad hon var att vara hemma igen. Man blir varm i hjärtat.

Vi åkte hem med våra 6 pigga bebisar, matade varannan timme osv.

Men de började bli sämre, tacklade av liksom.

Man går som i ett töcken, kan liksom inte tänka konstruktivt

På söndagen så pratade jag med Åsa Remmerth

S*Hallongläntans, och Åsa var en klippa som vanligt. Kom hit med dom sa hon, jag har ju en kull som är drygt en vecka.

Sagt och gjort vi åkte med fyra bebisar, en visste jag inte skulle klara sig men ville inte lämna henne ensam, en var pigg till 80%. De två andra var helt OK.

I dagsläget nästan 3,5 veckor senare, så har vi två helt fantastiska bebisar kvar hemma hos Åsa och Johan.

Fighter och Blackie. Våra små mirakelbebisar.

Jag har tillbringat mycket av min julledighet hemma hos Åsa och Johan och deras barn Isabella,Lucas och Rasmus.

Vill tacka er så mycket för erat engagemang, er stora gästfrihet, och för att ni är så underbara människor.

Vill även tacka Isabella för våra jättemysiga stunder vid matningarna, och för att du hjälper mig så mycket när jag inte är där.

Utan er alla fem så hade detta förmodligen inte fungerat.

STORT TACK!

En sista sak måste jag berätta, idag ringde Åsa och sa jag måste berätta, jag blev livrädd.

Hon hade hört ett skrik nerifrån och rusat dit.

Blackie satt i sandlådan och bajsade 3 veckor och 3 dagar gammal :-)

Fortsättning följer:-)

Titta på den underbara bilden på min framsida som Åsa tagit, en mycket mätt Fighter i vågskålen.

Ibland är ord överflödiga.